27 september, 2016

Vad är Ataturkism?

Det man betecknar som Ataturkism är att man stödjer sig på Atatürks grundprinciper om det turkiska folkets, idag och i framtiden, fulla oberoende, att folket skall leva i lugn och välstånd, att staten skall stödja folkets suveränitet, vara en förebild vad gäller klokhet och vetenskap, att den turkiska kulturens nutida civilisations nivå skall utvecklas, och de idéer och principer, som Atatürk framfört omfattar det statliga livets, en helhet omfattande idéernas, det ekonomiska livets och samhällets grundläggande element.

Atatürkism är inte någon politisk doktrin, det är en syn på världsordningen. Det är en doktrin, som man sagt givit de mest framgångsrika resultaten och som varit den mest lämpliga vad gäller Turkiets och den turkiska nationens realitet, behov och kompetenser och vad gäller idéer och principer.

Atatürkism kan inte förklaras med vilken politisk strömning eller ideologi som helst. Den är sprungen ur det turkiska folkets och det turkiska fäderneslandets natur och historia.

Atatürkism är ett tankesystem, som har sitt ursprung i Turkiets realitet. Den har bildats ur det turkiska folkets viljestyrka och är en produkt av dess historiska utveckling. Atatürkism är främst ett erkännande inför folket av dess rättigheter, ett uttryck för dess nationella suveränitet. Ataturkism är en räddning, en nationell återförening med självständigheten. Atatürkism betyder att man lever ett modernt samhällsliv.

Atatürkism är, förutom acceptans av de fasta principerna om republikanism, nationalism, sekularism, folklighet, statism och revolutionism, att man, mot förändringar av objektiva villkor, inom ramen för dessa principer anammar en hållning i ständig utveckling.

När man utvärderar Atatürkismen kommer man fram till vissa olika punkter. Men vad som inte finns inom Atatürkismen är konservatism och status quo-kultur. Att föra vidare Atatürks tankar från generation till generation är ingen avgud; det är en ledande världssyn och världens dynamiska utvärdering.

”Ledarnas personligheter är i många fall beroende av den politiska kvaliteten. Om ett samhälle genomlevt ett nationellt befrielsekrig, då betyder det, att ledarnas personligheter i detta samhälle knådats av den nationella befrielsedagen. Dessa personligheter lutar sig mot nationell medvetenhet. Varje aktion, varje beteende, formas av denna nationella medvetenhet. Mustafa Kemal är ett exempel på denna typ av personer. Mustafa Kemal, alias Atatürk, är den som format denna nationella ära och nationella medvetenhet. Det är därför som Mustafa Kemalism är en nationell ära och Atatürkism är ett nationellt medvetande.”
Uğur Mumcu, den 16 februari 1971

Atatürkismens huvudsakliga syften:

  • Fullständigt oberoende (både politiskt och ekonomiskt)
  • Att skapa en stat genom bevarande av samhälleligt och socialt välstånd
  • Att skapa suveränitet för folket, att upprätthålla representativ demokrati och en republik
  • Att vara som en vägledare för tankar och kunskaper.
  • Att höja det turkiska folket över dagens civilisation nivå.

Atatürkismens karaktärer:

  • De har sitt ursprung i folkets behov,
    De är inte något man drömt ihop, de är verklighetsbaserade,
  • De är inget statiskt ideal utan dynamiskt, öppna för utveckling och accepterande av förändring,
  • Liksom vilken annan ideologi som helst syftar Atatürkismen, inte till att stanna i en stöpt form, utan till att vara en förebild för att utveckla tankat och förändringar,
  • Att äga en revolutionär själ, att även i framtiden vara öppen för revolutioner,
  • Att visa respekt för tankens och samvetets frihet,
  • Att sätta den nationella enheten och integriteten i främsta ledet,
  • Att agera som fredsmäklare både inom internationell och nationell politik,
  • Att mycket högt sätta det faktum att kvinnor, ungdomar och barn tar plats i det samhälleliga livet och den samhälleliga utvecklingen,
  • Att på politikens internationella plan, inte jaga fantasier utan föra en på verkligheten baserad balanserad politik under hänsynstagande till förstärkande av banden inom upprättade pakter,
  • Att vara folklig och stödja sig på folket,
  • Att nationalitetsbegreppet inte skall baseras på någon rasfaktor. Nationalitetsbegreppet skall omfatta hela folket.

Atatürkismen omfattar karaktären och tankesätten att vara nationalistisk gentemot imperialism, folklig och statlig gentemot kapitalism, sekulär gentemot bakåtsträvande, revolutionär gentemot extrem konservatism och republikansk gentemot oligark välde.

.

Republikanism;
är en term, som innefattar ett sätt att styra genom att utgå ifrån nationens suveränitet, att bibehålla en regim i republikform och att anamma detta som ett sätt att leva.
Politiskt sett innebär en republik att man stödjer sig på folket, att man är en stat som hämtar kraft från folket. Detta resulterar i ett system där kraften finns hos nationen. Av denna anledning ligger inte suveräniteten hos en person eller en klass, den tillhör samhällets samtliga skikt. I detta sammanhang är det främst statsministern/premiärministern och tjänstemännen, anställda vid de huvudsakliga statliga organen och som tillsatts genom val, att när dessa skall utses, man ser till att de absolut inte får sin roll genom en regeringsmodell baserad på ett system där man ärver sin post.
”Suveränitet är, utan restriktioner eller villkor, folkets” har Atatürk sagt och han har även påpekat, att den nationella suveräniteten endast kan finna sitt liv i en regim i form av en republik. Därför kompletterar den nationella suveräniteten av republiken och kan inte åtskiljas.
Atatürk ser de politiska partierna, demokratins utveckling och formandet av samhällets välfärd som viktiga byggstenar i en helhet. Folket ska kunna bygga sina egna politiska åsikter genom de politiska partierna. Atatürk ser republiken som en skattkista och har i sitt Tal till Ungdomen pekat på de risker som kan riktas mot republiken. Med orden: ”Även i framtiden kommer dina inre och yttre fiender att vilja beröva dig denna skattkista” ville Atatürk att den turkiska ungdomen skulle vara vaksam emot möjliga hot, såväl inre som yttre, mot republiken.

.

Folklighet;

I ett land, som styrs som en republik, betyder det att, ur politisk synvinkel, vid utveckling, styrande och utnyttjande av nationella och statliga möjligheter, man måste se till nyttan för folket. Principen om folklighet förutsätter inte individens i samhället, familjens, gruppens och klassens suveränitet, den stödjer sig på en grundlag som förutsätter jämlikhet mellan samtliga individer i samhället.

Folklighet utgör den demokratiska frihetens, den pluralistiska ledandets lagar som kommer ur att äga rättigheter och återupprättar samarbete /mellan olika system/; i ledande, inom politiken, utvecklingen, i lönernas fördelande, i nyttjande av statliga och syftar till att skydda och bibehålla fördelarna för folket. Detta syfte skall förverkliga att staten vidtar åtgärder, stiftar lagar och skapar arrangemang för att eliminera hinder.

Folklighet, är ett fundament, som kompletterar fundamenten för republikformen och nationalismen. Atatürk har sagt följande vad gäller sambandet mellan fundamentet folklighet och fundamenten för republiken och nationalismen: ”Det turkiska folket, som bildar Republiken Turkiet, kallas den Turkiska Nationen.” Folklighetsfundamentet stöttar även den nationella suveräniteten.

Folklighetens syften;

  • Att eliminera diskriminering,
  • Att verka för jämlikhet,
  • Att verka för solidaritet,
  • Att förverkliga en social stat.

Vad man gör inom ramen för fundamentet Folklighet;

  • Öppnandet den 23 april 1920 av Turkiska Parlamentet. År 1921 kom den första grundlagen till stånd och den 29 oktober 1923 utropades Republiken.
  • Genom godkännande av civilrättslagen fastställdes jämställdheten mellan män och kvinnor.
  • Härigenom har man också sett till att alla individer i samhället är lika inför lagen.
  • Man har sett till att var och en i det turkiska samhället har rätt att delta i styrandet av detta.
  • Genom jämlikheten mellan män och kvinnor har det blivit möjligt även för kvinnor att rösta och att bli valda.
  • Genom att upphäva systemet med att betala speciell skatt för jordbruksprodukter, aşar, har man sett till att folkets ekonomiska situation förstärkts.
  • Genom att ge Turkiets minoriteter rätt till medborgarskap har man ställt sig i spetsen för eliminerandet av diskriminering och införa samhällelig jämlikhet.
  • Fundamentet har medfört att systemet med social rättvisa, social trygghet och rätt inkomstfördelning har skapats.
  • Det har fått fart på kampen mot analfabetismen och höjt folkets kunskapsnivå i läs- och skrivkunnighet.
  • I tillägg till lagen om efternamn ha fundamentet även fått bort resterna från det Osmanska Riket gällande bruket av titlar som bey, pasha, aga, hoca, molla, hafız etc, som skadar jämlikhetens attribut.
  • Lagen om klädsel har utfärdats. Denna har ålagt samtliga medborgare att klä sig mera enligt moderna civilisationen.

.

Nationalism;
Det man kallar för nationalism är att, för att sublimera och driva vidare dess existens samarbeta med övriga individer och till övriga generationer föra ut detta arbete och detta medvetande.

Nationalismens viktigaste element är nationen. Enligt Atatürk betyder det, att de personer som anser sig tillhöra samma nation, önskar sublimera denna nation. Nationalism handlar om känslor. En människa som, oberoende av sitt ursprung, känner sig som medlem av någon nation vilken som helst, den bär denna nations identitet. Därför sade Atatürk inte ”Lycklig dem som är turk” utan ”Lycklig den som kallar sig turk”.

Atatürks nationalistiska ledstjärna är förenande och integrativa. Elementen som förstärker denna situation är:

  • Nationell utbildning
  • Nationell Ed
  • Enhet vad gäller språk, historia, kultur och intention
  • Nationell kultur
  • Turkisk medvetenhet och andliga värderingar

Vad man gör inom ramen för fundamentet Nationalism;

  • Att häva kapitulationer,
  • Att ta fram en lag om cabotage,
  • Att bilda Turkiska Historieinstitutionen
  • Att bilda Turkiska Språkinstitutionen
  • Att ta bort diskriminering privilegier för skolor och knyta dem till Ministeriet för Nationell Utbildning
  • Att undervisningen på turkiska i historia och geografi skall utföras av turkiska lärare i de utländska skolorna liksom att arbeten skall utföras kring ickevåldsrevolutioner.

.

Statism;
Statism har sin grundläggande betydelse i att staten går in i det ekonomiska livet. Det är en ekonomisk politik och har kommit fram med syftet att skapa en socialstat som ett naturligt resultat. Atatürks förståelse av statismen skiljer sig från kommunismen.
I Atatürks förståelse av detta statsskick utgör inte socialstaten något hinder för företagande inom den privata sektorn. Det som i praktiken utgör socialstaten är, att staten skall ta på sig ansvaret för produktion och spridning till folket av sådant som den privata sektorn inte kunnat ge till folket. Statismen har kommit fram som en nödvändighet. Efter utropandet av republiken ville man stödja den privata sektorn och skapa en liberal ekonomi men orsaker som att kapitalet var otillräckligt, bristen på reservdelar och tekniskt utbildat folk, rönte den privata sektorn ingen framgång. I denna situation tvingades staten att blanda sig i det ekonomiska livet. Från och med år 1933 började staten att på ett omfattande sätt styra det ekonomiska livet genom den Första Femåriga Utvecklingsplanen. På kort tid grundade staten stora fabriksanläggningar. Vid sidan om textil- och sockerfabriker, anlade staten jättefabriker som Karabük Järn- och stålfabrik.
År 1939 uppgjordes den Andra Femåriga Utvecklingsplanen. Dock kunde den inte sättas i verket på grund av Andra Världskriget.

Vad man inom ramen för statismens fundament gjorde:

  • Upprättandet av den Femåriga Utvecklingsplanen och de i enlighet med den anlagda fabriker och företag inom grenar som textil, metall, cellulosa och keramik.
  • Grundandet av Sümerbank och Etibank för att stödja investeringarna nom tillverknings
    industrin.
  • Investeringar inom sektorer som utbildning, hälsa, kultur och konst.
  • Att staten satte nivåerna för ränta och priserna på grundläggande produkter i produktionen.
  • Att staten grundade statliga banker och Centralbanken utveckling.

Statismen är ett resultat av ansvaret utifrån Folklighetsfundamentet. Det har spelat en framträdande roll när det gäller utjämning av den ekonomiska utvecklingen av landets olika områden.

.

Sekularism;
Statens ordning och de rättsliga bestämmelserna stödjer sig inte på religionen utan på förnuft och vetenskap. Sekularismen har i sitt fundament målet att uppnå trosfrihet. Var och en äger rätt till sin tro och kan leva efter dess principer. Staten skall hålla samma avstånd till alla trosriktningar. Sekularismen förhindrar bildandet av en religiös klass som står emellan individen och skaparen samtidigt som detta förhindrar att religion används som ett påtryckande vapen i politiken. Sekularismen är det enda medlet för att alla trosriktningar ska kunna finnas i fredlig samexistens. Den förhindrar att medlemmarna i en trosinriktning kan utöva påtryckningar mot en annan.

HUR STATEN SKALL SEKULARISERAS

  • Ankomst till Samsun-trakten, betonande av Amasya-besluten, Erzurum- och Sivas-kongresserna där principerna framtagits att nationen självständigt skall besluta om sin framtid,
  • Öppnandet av Turkiska Nationalförsamlingen den 23 april 1920. Fundamentet att ”Suveräniteten tillhör uteslutande och villkorslöst nationen” är befrielsens och bildandets sigill,
  • Godkännandet av Grundlagen den 20 januari 1921,
  • Hävandet av Sultanatet den 1 november 1921,
  • Utropandet av Republiken den 29 oktober 1923,
  • Hävandet av Kalifatet den 3 mars 1924,
  • Godkännandet av Grundlagen den 20 april 1924,
  • Borttagandet och godkännandet av ändringen i Grundlagens 2:a paragraf den 10 april 1928 som sagt att ”Islam skall vara Turkiets statsreligion”,
  • Ändring av Grundlagen den 5 februari 1937 om att i lagen införa bestämmelsen om att den Turkiska Staten skall omfattas av fundamenten ”republik, nationalism, folklighet, statism, sekularism och revolutionalism”.

SEKULARISERING AV JURUDIKEN

  • Hävandet den 8 april 1924 av Shariadomstolarna,
  • Stängningen den 30 november 1925 av Dervishkonventen och Dervishlogerna,
  • Godkännandet den 17 februari 1926 av Turkiska Civilrätten,
  • Framtagandet den 22 april 192 av Lagen om att ta lån,
  • Godkännandet den 24 november 1929 av lagarna om verkställighet och konkurs,
  • Godkännandet den 15 maj 1929 av Lagen om sjöfartshandel,
  • Givande av rättigheten för kvinnor den 5 december 1934 att välja och väljas.

SEKULARISERINGEN AV UTBILDNINGEN

  • Lagen av den 3 mars 1924 om Tevhid-i Tedrisat (Kombinerandet av undervisningen)
  • Öppnandet den 5 november 1925 av Ankara Juridiska Fakultet,
  • Godkännandet den 26 december 1925 om införandet av den Internationella kalendern och klockan.
  • Godkännandet den 24 maj 1928 om införandet av det latinska siffersystemet,
  • Godkännandet den 1 november 1928 om införandet av det latinska alfabetet,
  • Godkännandet den 10 april 1933 av Lagen om organiserandet av undervisningen,
  • Framtagandet den 1 augusti 1933 av Universitetslagen, stängningen av de Osmanska universiteten samt bildandet av Istanbuls universitet.

SEKULARISERINGEN AV KULTUREN

Medan man sökte vägarna för sekularisering av kulturen, skulle man absolut hålla sig till seder och bruk. Ingenting med ursprung i historien skulle få elimineras. Så, med detta som utgångspunkt,

  • Närmar man sig den 30 november 1925 Lag nummer 677, med vilken Parlamentet stänger förekommande sekter, dervish-ordrar, tempel och dervishloger,
  • Den 25 december 1925 förbjuder också Parlamentet shejksystemet, åberopande av släktskap med profeten, bruket att kurera sjuka människor genom att andas på dem, att vara dervisher, att vara emirer, att spå, häxeri och fetischism. Samtidigt förbjuds klädesplagg som hör till dessa yttringar.

.

Revolutionism;
Detta är ett av Atatürks fundament, som tar införandet av nyheter/nymodigheter som grund, som ständigt vill vara öppet mot utveckling, som har som målsättning att möta samhällets behov av det nya, att försöka gå i riktning mot det samtida, att sätta vetenskapen på det främsta planet och att ha målsättningen att bli modern.
Atatürk har karaktäriserat den turkiska revolutionismen på följande sätt: ”De institutioner som den turkiska nationen de senaste århundradena lämnat outvecklade, skall rivas ner och i deras ställe skall nationen höja sin civilisation till de högsta nivå genom att skapa nya institutioner för detta.”

Det turkiska samhället var tvunget, för att ta sig upp till en modern nivå, först ta sig ur dessa bakåtsträvande negativistiska företeelser. Och detta kunde endast ske genom revolutioner. Det är därför, som Atatürk först inledde sitt arbete med att få det turkiska folkets själ att bli revolutionistisk genom att eliminera gamla och ineffektiva institutioner och i stället skapa vår moderna och demokratiska republik.
När Atatürk förklarade revolutionens syfte, sade han så här:
”Syftet med de revolutioner vi genomfört och kommer att genomföra är att folket i Republiken Turkiet skall nå upp till ett fullständigt modernt, i både betydelse och tankar, samhällsskick.” Villkoret är att den turkiska revolutionen skall drivas genom utveckling.

Fundamentet om revolutionism omfattar i moderniseringen av det turkiska samhället främst följande fördelar:

  • Att genom att ta bort den personliga suveräniteten och utropa en republik som har som styrmedel nationens suveränitet,
  • Att gå från en stat som stödjer sig på religion till en stat som är sekulär men som säkerställer samvets- och religionsfrihet, Turkiet har [med detta steg] tagit plats bland de länder som inte har några religionskrig inom sitt territorium. Landet har nått en sådan nivå, att man kan konkurrera med utvecklade länder inom områdena telekommunikation och byggnadsverksamhet,
  • Den har gjort så att den turkiska nationen går i riktning mot en modern utveckling,
  • Den har öppnat nya horisonter vad gäller utbildning, social livsstil, kultur och på det ekonomiska planet. Genom moderna utbildningsmetoder såsom inom yrkesutbildning och samlandet av undervisningen närmar sig andelen läs- och skrivkunniga i landet 100 procent.
  • Den har sett till så att den turkiska nationen ständigt tänker på att ständigt vara öppen mot förnyelse och utveckling.

Översatt till svenska av Nedim Önener